Jag älskar dig i tystnad.

Jag gör det för att bevara.

Som Lady Dai med sitt vackra gamla hår, vill jag bevara denna kärlek i över tvåtusen år.

Låt en människa av många framtida generationer läsa denna dikt och föreställa sig den kärlek du aldrig fick.

Låt denne person vandra över din grav och minnas känslorna jag aldrig delgav.

För du som läser kan bara se mitt perspektiv så för dig är jag väl självdestruktiv.

Jag låter dig tycka vad du vill.
För bara han och jag kan sagan utantill.

Men förstå min bergsmassiv av känslor jag undvek pågrund av en ungdomskärlek som slutade i självsvek.

Ta nu reda på allt du kan om mitt simpla människoliv, se det som ditt nya tidsfördriv att ta reda på varför denna kvinna självmant var så depressiv.

Finn vem jag var och vem jag är så jag slipper göra det själv.
Sedan strö min aska över en älv.

Låt mig flyta iväg bland strömt vatten, genom staden med den bästa vinternatten.

Låt min tystnad uppmärksammas, men låt den aldrig anammas.

Låt denna hjärtersorg lämna min bröstkorg såsom jag lämnade honom en kväll i Göteborg.