I tidsaugur lever tre unga kvinnor, alla med samma namn. Även om det skulle vara sannolikt lyssnar de inte till Eke, utan tycks alla ha haft namnet Freja. Det märkliga är att ingen tycker om katter. De börjar var morgon med: katthår mellan tårna, en förbannelse, men män är fint. Och då har vi landat där problemet visar sitt ansikte. Det som skulle bygga De Tre Spisarnas hus.

Tidigare lever de i harmoni i ett mongoliskt tält, med en eldstad. Men en dag känner sig den yngsta av kvinnorna ovillig till manfolk. Slutsatsen blir att någon trolldryck blandats i hennes mat. Hon minns väl en kväll när ingen av de andra är hungriga och hon äter friskt, slutligen friskt igen.

Dock har hon dagen därpå sällskap, samma åkomma har drabbat den äldsta systern. Hon och den yngsta ser tungt på mitt emellan, känd för list och rackarspel. Och så är bärsärken igång. Strax ligger tältet i stycken och eldstaden raserad.

Under eldupphör kallar de på trädandarna och pekar ut var De Tre Spisarnas Hus skall resas. De har gått med slagruta av renhorn för söka rätt plats. De tre skall nu ha en egen spis och alla skall laga sin mat vid samma tid. De skall hålla varandra under uppsikt, genom sneda takspeglar, trots att ingen förgiftning påvisats.

Några torra träd offrar sig eftersom de kan se in i framtiden. Vet brädtemplets tid. Förgängligheten är inskriven i det som sker. Och innan nattens första timma i det nybyggda huset drar tre ilskor fram mellan golv och tak och antänder det som kan brinna.

Och de tre Frejorna lever inte lyckliga i alla sina dagar. Efter att ha lagt ner sina hjärtan i jorden irrar de omkring mellan gruvorna släpande sina spisar.