Hej hur är det,
jo tack
ibland går jag
till stenbrottet
och howlar till berget,
när jag är ute efter
raka, tydliga svar
och jag älskar ju när
Sirius talar till mig
i morsekod
strösslar grön vit röd blå
strösslar grön vit vit röd
och ibland fryser jag till,
högt uppe på Butcher Hill,
där finns en plats
från vilken jag samtidigt ser
min sociala topografi
under 20 års tid
uppspänd över betongen,
min trygga Potemkinkuliss
där alla täller vet
mitt rätta namn,
som ju även eken gör,
den jag lutar mig mot
när vinddraget
från timmertåget
kittlar mig i magen,
men jo för fasen,
tack det knallar