Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag föll

Utför en lerig sluttning
Ner i avgrunden
Och slog i botten
Med sådan kraft
Att jag tappade andan
Och krossades
Mot skärvorna
Av mitt hjärta

Du skulle ju stå där
Ta emot mig
När jag föll
Du lovade
Att bära mig
När mina ben
Inte orkade med
Mitt mörker

Men i avgrunden
Finns bara svart
Skärvor av blodkärl
Och rutten dy




Fri vers av Knastroll VIP
Läst 484 gånger
Publicerad 2006-08-12 10:10



Bookmark and Share


  DanSan
*************************************

Hej vänen!!!

Ja inte är det roligt att vandra där i mörkret

och när man änteligen får tillit till någon så

så sviker de när man som mest behöver dem!

Men livet är prövningarnas fält, ibland ett

jättelikt fältslag som får en på fall gång efter

gång så det gäller att lära sig av sina fall och

försöka att gå starkare och visare efteråt!!!

Allt gott till dig min vän MVH Dan

************************************
2006-08-12
  > Nästa text
< Föregående

Knastroll
Knastroll VIP