jag väser en galder genom mikrofonens svarta, elektroniska kanaler. avgrundsvrål alstras i bukens kärna; imploderar, exploderar, reser sig likt ett svampmoln upp genom min strupes hesa torn. skrien resonerar i munnens grotta, förkunnande en polemisk poesi inför en betagen skara. stämbanden vibrerar till fjärran dissonanser och en blodig smak av järn rullar över min tungas rot. läpparna spottar eld likt draken som ruvar på skatten i den ändlösa avgrunden. min sång är etter och mitt etter är dikt, för den som kan förnimma hinsidans gäckande visor;