Som förrätt tar jag resa till Rovaniemi,

upp längs finska västkusten,

ned längs svenska östkusten ;

en sjöskön och fin,

fridfull busstur, vansinnigt nära

den rysliga potentatens rike

men hellre än kluvna atomer få

glimtar av tomten

i ljusaste juni...?

Till huvudrätt väljer jag fortfarande

mellan en rejäl bit av Storbritannien,

rostad över gamla skorstenar på te

och nedsänkt i trädgårdens pool vid liv,

eller Irland Runt minus nord -

om grönön varken blivit vinröd

eller rökt ; annars franska Normandie

vars eleganta, färska dofter

gått mig alltför länge förbi

i julis heta gryta

svalkad av skyfall

likt lerig gris i paradis ;

såvitt jag hittar rätt håll i ännu

ett varv av Clockwise med Cleese :

-To the left?

-Right!

Jag har varit i Finland aldrig.

Två gånger var vi där en gång

i Torneå och vände hemåt..

Trots att jag är helt emot

NATO-medlemskap för svensk del

så önskar jag finländarna lycka till

med sitt. Hoppas lugnt att varken

ryssen eller amerikanen ockuperar

dem eller oss medan jag far dit

eller nånsin alls.

Som efterrätt kan mycket väl bli

ein dunkles Bier mit Bach

in Leipzig, tongångars rullande gränd

ända bort mot wienervals, nougat igen

eller bara rockarna kvar efter

McCartney ritade om kartan ;

kanske blott nåt skånskt,

smått och gotländskt,

värmländskt eller på dalmål,

månne som ännu en aperitif

- ifall ej orkar med huvudmålet,

bara Strawberry Fields för alltid.

Nästan vartsomhelst skulle jag

kunna kosta på kosan att styras,

ty jobbar måndag t.o.m. söndag

och lever på 24 k(v)a(d)rat,

begagnar 50 kWh per månad

medan mest bara begär nötter

varken kött eller paprikor ;

dessutom har en dryg miljon

redan i framtida pension

- om nu fenomenet pengar

existerar då det blir dags...?