att föra över
världens intensitet
till krumelurer

det är likt magi
ett sätt att bottla upp
en upplevd händelse

konservera den
till senare

ett sätt att uppleva
och uppleva
och uppleva

försöka fånga
den där blicken

ena ögonbrynet
lyftandes mungipan

eller känslan
när nån bryr sig

eller när du bara
känner dig hel

hur dina celler nästan inte vill jinxa det
men inte kan förneka det heller

för det är ett faktum
det är kärlek

(för vad annars?)

jag vill inte jinxa det
men fan, jag erkänner det
jag älskar det

det är mitt och jag dets
ett frivilligt beroende