Mina tankar är inte längre fria. Det finns bojor som inte syns, jag räds att överträda gränser jag inte visste fanns. Får ljus skuggas av mörkret eller är det mitt prerogativ att låta kärleken alltid vinna? Vad är äkta och vad är solkat av livets dystra nyanser? Kan man nå riktig upplysning även i mörkret? Vilka har vandrat före mig och kan berätta och underlätta min väg?