-

Det sägs att när Jesus var barn och bodde i Nasaret, lekte han med andra barn i hans ålder och gjorde fåglar av lera. Han skulle placera dem på flodstranden, med utsträckta vingar, jublande. En farisé gick förbi och frågade honom illvilligt:

– Vad gör du där, dåliga barn?

Och när fariséen ville krossa lerfåglarna, rörde Jesus vid dem med sina små händer, fulla av omsorg och kärlek. Fåglarna vaknade till liv och flög utan att fariséen kunde förgöra dem. De förvandlades till svalor, som först hade en grå färg. De flög upp på taket på ett hus, där de gjorde ett bo. Sedan dess brukade de bygga sitt bo i folks hus.

Senare, när Jesus blev en man och fördes till Golgata för korsfästelse, följde de trogna fåglarna honom med rop av smärta. De visste inte hur de skulle hjälpa honom och började dra ut törnen från hans krona, som fastnade på den gudomliga pannan. När Jesus dog på korset, grät svalorna och tog på sig ett sorgekläder: deras färg ändrades från grå till svart.

Det sägs också att, eftersom han var Jesus på korset, var han mycket törstig. Men en soldat erbjöd honom bara en svamp indränkt i vinäger, från vilken Herren inte tog. När han såg detta kom en svala till korset och gav det en droppe vatten från näbben. Soldaten märkte och försökte skjuta henne, men misslyckades. Svalan kom ännu en gång, med andra droppen. Även då var hon inte framgångsrik, och Jesus skulle ha velat stoppa henne. Men svalan kom en tredje gång, då den genomborrades av soldatens pil.

Frälsaren grät över den stackars fågeln och välsignade den. Det är därför som svalan anses vara en helig fågel bland folket och ingen förstör dess bo.