Ibland öppnar sig,

i dina ögons iris

en transparent smaragdgrön dörr.

Ditt universums alla stjärnor

syns glittra mot mig då,

och lockar mig dit in.

Då vill jag bara sträcka ut,

mina fingertoppar så långt jag kan

och nudda vid din själ.

Få dig att haka fast vid mig

i ett grepp som om

du skulle vilja hålla kvar.

Och inte bara låta mig få sväva,

ovetandes och tyngdlös

genom ditt universum igen.