Det är inte för din skull, inte för skönhetens skull eller poesins skull.
Det är elektricitet som börjar i knogarna för hon sitter kvar på sin tron, utomjordingen, underskattad har hon lärt sig leva bakom ögonen
Hon finns men ändå inte. Hon är nu jag och jag skriver med min a knogar och fingrar men inte för poesin. mitt skrivande är likt varumärket tomt. En blank hand i vädret för att likt en hovnarr eller en boxare som roar majestäter som vrider sig i självmys, underhålla ett korrumperat inre och ett falskt yttre. Ett poesins och allt som är skönts gissel.

Men en bön, ett rykte i mörkret sprider sig i mina nervbanor, ett motstånd vars ända syssla är att mota satan tillbaka i buteljen och mörklägga städer av hor och ljug. De hatar det jag byggt upp och har kopplat en bomb intill växellådan och de tänker trycka som fan. It has to get dark. De är änglar på en mission men de bytt bort sina boots mot sneakers, de tillhör eliten och de ska rädda vad som räddas kan. Vi är miljoner i min svullna värld av socker smör och öl och vi ber alla om befrielse och de är här den fruktade femman.

It has to get dark.