jag stannar upp
på stranden inför
hav av stillhet
så gott som ljudlöst
är oförmögen att förstå
andedräktens inre jubelton
där distansen är oändlig
närhet än så länge inbillning
påminnelse om ödmjukhet i
mina myrsteg i din riktning
då drömmar silas att klarna
till kallkällans genomskinliga
när jag faller i din ordfamn öppnas en genväg till
horisonten världens ände
hamnar i sensuell trygghet
vilar i det oundvikliga