Som en hök
du söker ditt byte.
Jag är inte där jag brukar vara.

Din brännande blick
når ej min blottade nacke.
Jag är osynlig i denna skara. 

Jag duckar
för dina vingslag
som virvlar upp den saknad jag bär.

Du sträcker ut dina klor.
Redo att fånga.
Jag navigerar undan i vimlet som är.

Från mitt skyddade hörn
jag ser din tysta förvirring.
Maskerad för kvinnan bredvid.

Fast nästet är fullt
du söker på andra marker.
Samma bekräftelsejakt som på vår tid.

Din kontroll är förlorad.
Ett byte har flytt.
Jag ser rakt på och genom dig.

Och ingen termikvind 
ska ge dina vingar mer luft
så du kan se ner på mig.