Sista gången jag såg dig,
var på ganska långt håll.
Du kom i rullstol,
med benet högt i luften, gipsat.

Din dotter var med dig.
Ni hade varit ute
på en kort promenad.

Jag tänkte springa bort
och säga "hej",
men ville inte störa.

"Till sommaren
ska jag hälsa på dig
och beundra dina
pelargoner.",
ville jag säga till dig.

Jag ville också
tacka dig för att du
en gång förra månaden sa:
"Det är bra du kommer hit
och snackar med oss".

Och nu är det försent.

Flaggan brukar hissas
på halv stång på äldreboendet,
när någon har dött.

Den här gången hade
hissanordningen på
flaggstången varit trasig.

Någon sa att en person
med ditt namn var död.
Men jag var inte säker
på att det var du.

Men det var du
och jag kommer aldrig mer
att bli inbjuden till dig
för att se på dina pelargoner.

Din dotter sålde brevpapper
på loppis i lördags.
Kanske var det ditt brevpapper
jag köpte?

Hoppas du får tid att öva på att spela dragspel,
att du äntligen ska få möjlighet att göra det nu,
nu när du är död.