Jag går runt här i en dvala
reser mig men faller

Som ett barn som knuffas i leken, faller baklänges ner i asfalten

Det väcker en vilande ilska inom mig

Att nu backar ni
att nu lämnar jag

Att nu vill jag vara ifred

Snälla katter blir sällan väl omhändertagna när dom
är långt hemifrån

Inte människor heller
om man inte slåss för sin sak

Men jag är inte sån
jag slåss inte

Jag vacklar fram på min naivitet
jag skriker inombords

"Älska mig!"

Det där knuffade barnet bor kvar i mig
livrädd för att lämnas ensamt

Ta egna beslut

Det är vansinnigt jobbigt att vara snäll
som om orden finns där i bröstet men inte kan ta sig ut

Jag vill skrika
men det går inte

Min uppfostran lärde mig att små flickor med glasögon är tysta och snälla
dom gör inget väsen

Inte ens när dom växer upp och blir vuxna

Tills en dag
när allt får nog

Befriande
obehagligt

Upprörande
förvirrande

Stärkande

Backa.