inmålad i ett hörn

bland andetag och vattenledningssus

tomheten förväxlad med tystnad

jag skärskådar

väggarnas vinkel i min närhet

sluter mina ögon

det visuella krackelerar

bitarna faller till golvetäk

ljudet skär som rundgång

oron rör runt

smärtan ger sig till känna

golvdrag från väggen

vinden genom sprickorna

når mina armar huttrar

tapetfjäril fladdrar till

vibrerande av obehag

skälver hud till skelett

ofrånkomlig kräkreflex

ur inuti flödar

urlakad kravlar jag

tills kraften sinar

tar slut slocknar

i drömlandskapet

går jag igen

står på

randen till ravinen

ser ner

en maskros kryper i en bergsskreva

är det osynligt men min synnerv skapar

vinden pinar ylar en lovsång

jorden bågnar