Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Träd, våra vackra giganter! Tänk om varenda kyrkogård fick vara en lummig vildvuxen äng, och varje människa fick vila under ett nyplanterat träd. Tänk så många Träd vi skulle plantera. Man skulle kunna säga att det sista vi gjorde var att framträda


Framträda

 

 

 

 

Förena er,
Förgrena Er!
Ska vi?

Göra vårt sista framträdande?
Res dej.
Väx!
Och; stå kvar.

Fundamentalist som träskalle
Låt allas våran sista vila bli att
’Få sova som en stock’

Skalda ’Över min döda kropp,
Vill jag bevara!
Eran kärlek i att få se mej,
Ge, istället för att ta.
Jag behöver inte en Träsäng denna sista dag
Men en vildvuxen äng! Ja!
Se mej Växa upp, minns mej med ett leende
Krama ett träd
och låt
årsringar växa
minnen och hopp


Fri vers av Skatflickan VIP
Läst 140 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2023-03-28 21:05



Bookmark and Share

  Emanuel Sigridsson VIP
Ingressen lägrar sig mellan raderna, sprider sina partiklar in i orden och för människa till människa som universell. Tanken på trädet som ett kitt i kulturen genomsyrar Folket, Människan Dine (Navajos) i De Fyra Hörnens land. Här delar en text liknande tankar, bygger på samma struktur, att trädet som symbol bär människan vidare, skapar ett sakralt rum utanför snäva ramar.

Ett träd och en vild äng: kan det bli vackrare.
2023-03-30

  Kajan VIP
Förordet är minst lika läsvärt som texten i sig, som är en högst fantasifull kreation. En del roliga ordlekar gömmer sig, här och där i grenverket.
2023-03-29

    Lena Söderkvist VIP
Spännande att tänka sig vad som händer med ens minne efter döden. Kommer någon att bry sig om vem jag var? Inte vet jag. En tid kanske - men sedan? Efter en generation eller så? Det är inte så självklart. Men alla hoppas vi. Och vad händer med det som poeten skapar?
Det är än mer osäkert för en amatör åtminstone. Bra fundering.
2023-03-29
  > Nästa text
< Föregående

Skatflickan
Skatflickan VIP