I evighetens nätter
behövs det ingen frukost,
och alla ljud är tysta
i ett infall av trots
drar jag ändå på
Livin' after midnight,
höjer volymen i min kapsel
och biter ett hörn
av en gammal toast
nånstans där nere
skymtar Io,
jag vinkar förstrött
och från sin svavelöken
ler prästinnan tillbaka
i svala, gula toner
fast högre upp i zenit
är färgskalan en annan
mellan Caph och Segin
ser jag hålet
fryser till, men sansar mig
och inser
jag är ju trots allt
fortfarande inne i ett
medvetande