Vi kan kallas fatalister,
vi som tror på livets mening,
trots dess djävulskap och brister
och förståndets förorening.
Vi ser led i livets lopp
redan lagda längre opp.

Vi kan stämplas som sofister,
känslokylans isförbening
apatins avantgardister,
frihetstankens tidsförsening.
Vi har ändå framtidsvyn
av en mening och försyn.

Vi är predeterminister
utan känslokall förstening,
troende och ateister
i en ohelig förening.
Vi ser livet som nå´t bra,
något Que Sera, Sera!