Allting har sin tid och när det nuets inlevelse är förbi,
då går det inte längre att resta dit annat än i minnen
och drömmar.

Igår gick ett du längs en stenig strand iklädd
senvinterns kläder och hunden vid din sida verkade
skälla som uppsluppet då och då.

Åt enstaka flygande fåglar och inte ens en rörelse
eller skymt av en enda annan människa.
Ibland är det verkligen som du var den enda människan kvar.

I världens ände, som verkligheten kan te sig som att vara
just då, där blott vågor förmår skapa ljud i vinden.
Solen har försvunnit bakom händelsernas horisont.


(2023 04 03)