Stunden där i viken dagen börjar. Där ljus tränger in,
där vaknar jag.
Lätt vind, en båt i farvattnet som färdats
genom natten.
Vatten som knorrar sig i brynet, doften av smolk ,
kanske legat still sen isen släppte, kanske nån meter djupt,
undrar om det går att gå ut på bryggan, den lutar.
Några regndroppar i luften. Ännu kallt.
Går sakta tillbaka genom snår, uppför dungen,
upp på vägen.
Det är som vilken dag som helst.
En årstid. Ett grått väder.
Knallar längs vägen in mot stan. Den,
vilken stad som helst.
Någon rastar en hund i en park,
Någon skyndar mot bussen.
Traskar genom allen upp mot kyrkan,
förbi kyrkogården.
Vidare ner mot centrum.
Viker av och går mot tågstationen där tåget väntar.
Inte så mycket folk.
Det har slutat dugga.
Kliver på klass II
vagn
och sätter mig på fönsterplats.
Rälsen ligger som spikraka
bort mot horisonten.
Eldröd himmel färgad av
väldig morronsol.
Blundar och låter stunden följa med.
Jag tänker att jag är en gammal man nu.
Ensam kvar från
en annan tid. Har sett allt förändras. Allt
Till det bättre, till det sämre.
Även jag. Men allt består. Kanske bryggan hänger med
en vinter till.
Skaver mot vatten, slits med vinden. fotsteg.
Och jag tänker länge på roddbåten som låg där ensam
vid strandkanten
och jag tänker länge
under resans gång varför jag inte rodde ut.