Jag tyckte alltid

att det var orättvist,

hur ödet

slängde åt mig småslantar. 

Och all den vånda jag kände, 

i att försöka älska någon

som var så mycket bättre

än mig själv.

Jag tyckte alltid

att det var orättvist,

hur ödet

slängde åt mig småslantar. 

Och det är för sorgligt

men jag var tvungen,

att krossa mitt eget hjärta

och låta dig gå.