Jag
Har stått i ett ösregn och hoppats
jag har fallit handlöst i nattsvart blick
Jag har längtat vid sladdburen telefon
Utan nummerpresentatör
Och svarat ivrigt var gång den ringt
Så där som man under stundom gör
Men när det var den tjugofemte marknadsundersökningen
Eller grannen som ringt och sökt någon annan
Då är det lätt att även den hoppfulle tar sig för pannan
Jag har cyklat genom natten
Med blommor i min hand
Jag har ritat hjärtan i trädbark
Dratt pilar i strandens sand
Jag har låtit mitt hjärta hoppas
Jag har följt dess stadiga steg