Jag tror jag känner dig,
Du som ständigt söker svar
Du som funderar hur länge du kan stå
innan du går av

Jag vet vem du är vars sjukdom tagit över
Jag vet att för höga peppande ord inte är vad du behöver
För dem kan du inte nu relatera till
Att inte känna dig ensam med smärtan är vad du vill

Så jag säger jag förstår dig min kämpe,
för det finns inget du känner som inte jag har känt
Någonstans längst vägen verkar det som att mitt liv har vänt

Jag vet att du är ensam och att du känner dig som någon annan
Och depressionen är så långt gången att bara det negativa stannar
Men jag vet också att du får inte börja identifiera dig med det där
Istället ber jag dig associera till stunder du ändå känner att det är värt

Hur dåligt vi än mår får inte psykiska ohälsan bli en norm
För hur sjuk man än är finns möjlighet att börja om
Min vän jag hör din smärta men jag viskar: kom

Kom och ta in mina ord
Du kommer lära dig något mäktigt
Lära dig mod
En dag är dessa tankar som känns övermäktiga just nu
Bortblåsta av vinden men kvar finns du

Med så mycket tankar
Med nya perspektiv
Du ser hans tindrande ögon som ropar: liv!
Finns inga onda avsikter eller motiv
Bara en sund förändring du gjort genom ditt driv

Lura dig inte, Steg för steg, allt tar tid
Men det finns inget här i världen som inte är värd din strid
Vi måste tro på hoppet, se det fina
Det är så du börjar, senare kan du skina
Hur var det med den där soluppgången och dina vänner
Hunden, skogen, kärleken vad är det du känner?
Visst är det fint att nu kunna se
Att livet blev så mycket mer än ångesten och allt det

Även om du inte är där än
Måste du tro på att en vändning kommer längst horisonten sen.