Grova förtal klättrar ur era glappkäftiga munhålor, segermålet var en utav ett fåtal unga människor. Jag spydde blod medan du formade om samspel, samlag, ett jobbigt val jag förstår helt och hållet att det borde vara viktigare än vad jag som en vital hjärna kan åstadkomma. Anser du som högt uppsatt individ att mina tankar och känslor bör bortses, åtaganden som markeras med röd penna kring den tunga texten. Bestörtad utav mina egna fantasier. Skärmar av mig från den faktiska verklighet du besitter med din högvänlighet. Tillfredsställelse uttav andra, stryper långsamt ner dem till detsamma som min en gång variga och levande hjärna. Den ville leva, du sög bort syret snabbare än en komet kring jorden kunde flyga. Du bad med hundögon och besvarade sedan med djävulshorn i luften. Jagad och vrång, trasig och tilltygad åt världens ögon. Tillfredsställelse genom tortyr. Du är en martyr. Jag Svävar mellan dina ord och himlen samtidigt, du beter dig som om allt är till din vinst.

Uppenbart att glas kan krossas framför ögonen när det kastas i golvet och gör märken som sedan kanske aldrig försvinner igen. Jag betedde mig som en girig gris. Ville endast ha och ha, du bara gav och gav. Inget samspel mellan oss, det blossade upp som en eld på öppen torr mark, ledde oss ingenstans alls. Du drar i ett rep som är fäst vid min hals. Skapandet get inget intyg på våran tragiska och förstörda vals.

Makt i all härlighet. Men självkänslan sjunker som en sten för varje dag som jag besitter skiten. Du har kvinnliga figurer kring dig, likt en härskare i ett mäktigt rike, de gör precis som du ber dem. Du är aldrig ensam. Alltid en hövding i ditt förtärda skallben. Tror sex kan heala dina trasiga bitar du själv bidragit till. Du lovade jag skulle vara den enda, hur kommer det sig att jag inte får lämna?

Du tar och tar, ger aldrig tillbaks.

Självdestruktiva tankar om skada uppkommer som en självklarhet numera när du träder fram i din mentala krigszon. Tror du äger landet du står på. Du din äckliga, hatiska person. Jag har ingenting kvar för att ihålla mer, du är en stridslysten jävel på alla fyra till glassplittret jag utströdde på ditt golv, gav det sprickor och nu är allting förmodligen förstört. Du tar ställning till mina val men aldrig dina egna, säger jag gör det fel och ber mig säga att jag önskar du kunde styra. Medan tankarna återgår till att vara en fånge. Fast och kan inte ta mig loss mera. Du har järnhand kring min hals, skaver och skaver jag känner hur det här kommer att bli min allra sista dans till en tragisk och trasig vals.