dörren till att skriva om fallandet,
att hon vet mycket om det
handlar sällan om en sak, säger hon
rör mellan rummen att skicka hårband i
fula ord på ciggpapper, vägbeskrivningar
till glasskiosker utanför sommarstäder

lyssnar på sin egen musik i hissen, en skiva
dödsmusik från kärnan. Blått akrylglas
att måla sand och vitt över. Ibland tänker hon
på ett flammande men lekfullheten
får något stelbent över sig. Det är då de berättar
att ”Kupa över vitt” har stulits.

Talar hela tiden om äppelträden i hennes mormors trädgård, hennes
barnbok om diamanter som vildsvinen bökat fram
Skelett för det man vill säga
Har hon inte skrivit nog om
Det hon trodde att hon aldrig skulle skriva om
Musik ungdomar i utlandet lyssnade på baklänges