Tog sig ut till
den grönaste
av morgnar
i kvittertidens
månevarv

Landskapet
formades av
hennes smittsamma
skratt och sättet
att gunga sin gång

Det liksom sjöng
under trycket från
fötters skavande
mot strån och blad
där i hjärtat av gläntor

Om beröringen av
hennes hud och
öppenhet viskade
träden stenarna varma
som i sagostund