Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Texten är förstås påhittad för stunden. Måste bryta här för att gå på tjotta. Texten hittade liggandes i utkast, hett önskande sig om att till slut bli vald till att bliva utlagd. Det är ett sådant verkligt lotteri att dra kaniner ur en hatt.


Jag var inte först...




...som Petra ibland får för sig att som utbrista,
då hon får höra eller se att Eva hann före. Eva
eller Krister, eller Christel i och för sig. Petra är
inte ens den där ständiga tvåan.

I tävlingen verkligheten, så brukar det kunna bli
litet hur som helst, beklagligt nog för en som just
Petra. Hon var inte först med att uppfinna hjulet
heller. Å andra sidan så vet

ingen längre vem som var först just där. En gång
när det brunnit i en affär som sålde möbler och
litet av varje (Troligen en anlagd brand i en soffa)
och hon tänkte sig att

kunna komma dit redan tidigt för att vänta ut
tiden för öppnandet för dagen och skyltar med
texten 'brandrea' kommit upp (konstigt nog så
har texten blivit tryckt

med stora bokstäver, de har alltså väntat sig att
förr eller senare... ...och som det skulle visa sig,
det tog flera år innan det hände där). I alla fall
så begav sig Petra till platsen

'skitsnabbt' och omedelbara bums. Men så fick
hon se att några andra redan hunnit före henne.
Där fanns omkring 163 personer, bara en tjugo
minuter efter släckningen

av branden. Där bet hon sig i tummen. Fast i
hennes fall var det pekfingret, efter att som ha
gnisslat tänder. Ungefär som den där gången
hon befann sig på en strand

med finkornig sand. Som strax utanför platsen
Halmstad eller vid Pite havsbad, en vecka i Spa
nien eller på fridlyst besök i Danmark.I det landet
lär folk gå omkring helt lugnt,

som yra höns fast i ultrarapid förstås. De är nog
frigående danskar och stolta över (!) att under
andra världskriget ha varit tillfälligt ockuperade
av ett av sina grannländer.

Ett numera grant land, som hämtat sig så efter
en del sorger och bekymmer, besvär och elände.
Eftersom vårt fria land, till synes i alla fall, inte
var ockuperat, bara transkriberat

och utlånat 'till främmande makt' för några år.
Så är människor som inte ens fanns på den tiden,
är som litet stolta (fortfarande) över att en gång
för nu så där hemskt länge sedan,

haft ovärdigt besök. England däremot, har alltid
kunnat vakta sin vågor och aldrig blivit invaderade,
utan alla de slags folk som varit där och besökt
landet som turister, ha frivilligt

bidragit till landets språk, seder och bruk samt
frivilligt lagt sig att sova under det landets gröna
ängder. Så trots att Petra kommer att tänka på
Irrland istället för Britannien,

när någon som i förbifarten råkar som nämna
'den gröna ön', så sjunger landets (Britanniens)
människor gärna landets (Britanniens) lov. Trots
historiens besvingande svärd.




Prosa av lodjuret/seglare VIP
Läst 33 gånger
Publicerad 2023-12-02 01:28



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP