Jag ser det som är gott. Det får inte röras. Det goda som av herren jag fått. Det vill sig inte störas.

Nog är det hon som vandrar här i trakterna. Hon styr musiken i takterna. Men hon vill ej se. När jag försöker att le.

Jag ser det som är sött. Som smakar sockerbit. Allting som har dött. För kärlekens meningslösa slit.

Romantik är onödigt. Men behövs mer än allt. Varför skriver jag denna dikt? Romantik, det är ju inte ballt.

Jag kämpar mer än hårt. För ett meningslöst liv. Går framåt i tiden. Det kallas livsmotiv.

Ack, dikten slutar inte gott. Allt jag har förlorat har jag fått.

Varit glad för allt en gång, sjungit kärlekslåtar i en sång. Skrattat högt och varit glad. Men hur som helst vänder livet automatiskt blad.