Visst är du där
och lyser lyktan för mig
under flykten
till en annan ort
visst är du där
i de många sekunderna
som gör tickandet i uret
det regelbundet vandrande
det heligt återkommande i varje timme
som gör klockslagen till ett cirkelminne
när jag kommer fram
ska jag skicka en duva till dig
genom tidens alla skikt
och kanske du ser mig igen
i de snabba vingslagen
och känner trycket mot din kind
och förlåter att jag tappade bort dig
när jag glömde mina namn under flykten