Den där drömmen
 jag drömde en natt
var kanske ändå ett tecken
på någons sorts normalitet
vilket storligen troligen
då skulle ha förvånat mig själv
för mitt liv var då endast
en liten formalitet

 Alla steg blev ändå steg
i rätt riktning
mot något jag aldrig
förr hade fått till
där i min så långa kamp
för att hitta mig själv
för jag har ju aldrig vetat
vad jag egentligen vill

För det livet jag levde
var omåttligt tragiskt
där i en ständig flykt
in i ett destruktivt rus
jo jag älskade känslan
av att tiden den stod still
när jag levde där
i ett sorts drömmarnas hus

Men plötsligt jag hörde
en svag men vacker musik  
där i alla de så otrygga
själarnas ödsliga boning 
för jag stod nu där
som en lögnernas konung
just den där natten
då jag till sist sökte försoning 

Så nu kan jag oftast
utan skuldkänslor somna
och jag kan sova om natten
utan ångest och kval 
men ibland jag ännu
svaga viskningar hör
från de sånger som sjungs
där i de utstöttas sal 

Copyright © AndLou