Jag skakar i grunden och valen blir klara. Som medelhavets azurblå vattenspegel. Jag vill inte försvara mig, vill inte förklara mig. Kanske är det alla nya intryck. Kanske är det alla gamla. Kanske är det ingetdera. Kanske är det samtalen. Kanske är det tryggheten i det otrygga. Det jag tillät mig komma nära. Jag skakar i grunden och bär mig genom.