En spruden öppning separerade och verkligheten och falskheten öppnade mitt sinne till ett lamslaget fördärv. Ett krossat glas inuti halsen och ett stycke sår på händerna när jag långsamt reparerar mitt förflutna in i det som ska formas till mitt riktiga jag. Jag sväljer orken med tysta ögon och ett litet flin rycks upp i mitten av ett tomrum. Jag är här. Jag existerar här. En konstig upplevelse när man gått omkring och trott att man är ett spöke, att man finns på riktigt var en helt ny vinkel i mitt liv jag inte kunnat beskriva med ord. Att långsamt dansa tryckare i köket medan riset kokar över är ren kärlek till ett moment. Jag suddar ut och klistrar på, lappar ihop mig bit för bit. En svindlande känsla när dina ögon lyser upp I mörkret och våra hjärtan möts, jag vet inget annat än att det är en sann historia vi har att skapa. Skriverier och poetiska ord, jag kastar mig hellre framför ett jävla tåg. Det som kastar omkull mig mitt i natten, det som slänger in mig i en famn med klarhet. Ett moment av sundhet,
Ett moment av realism.