en text direkt ur märkligheten..
innan blomningen
I min kvinna bor ett hav av återhållen åtrå. Ett medelhavsgrönt hav med silvertrådar längs stränderna. Som tunna starka flor spunna av vakna drömmar. Det är lätt att tro att sorgen flyter ovanpå vågskummet. Det är lätt att tro att orken tryter i dyningarna. Det är också lätt att tro att valen är svåra. Det är inte så. I varje utandning ryms kungarna utan krona. Påmålade ådringar på masonitskivor. Och pärlor i svinens gyttja. Där ryms också osäkerheten. De skitiga samlagen. Samlandet på trasiga fula saker och tankar. Och känslan av att inte räcka till. I min kvinna bor också ett hav av spirande livslust. Ett medelhavsgrönt hav med silvertrådar längs stränderna. Som tunna starka flor av vakna drömmar. Det är lätt att tro att lyckan flyter ovanpå vågskummet. Det är lätt att tro att stegen är lätta i gryningen. Det är lätt att tro att valen är lätta. Det är så. I varje inandning svävar vissheten. Det vackra i samhörigheten med en annan mänska. Leendet på läpparna. Och känslan av att dagarna föds nya just för vår skull. I min kvinna är livet mer av resan. Jag vet det är en klyscha. Jag söker glädjen i stegen och lutar mig tillbaka när jag passerar målsnöret.
Prosa
av
kerstin skriver
Läst 109 gånger och applåderad av 8 personer Publicerad 2023-05-13 21:07
|
Nästa text
Föregående kerstin skriver |