Les couleurs de la nuit
fladdrar väggarna vilda med skuggspel
efter sextio kilometers sommarvarm flykt
på ett Nishikispjuts kolfibersvärta;
kroppens Peter Panblixt
över asfalternas sammetsringel i Sörmland;
döden splitter nära
i dagens oskyddade rörelser,
mörkrets färger ur golvhögtalarnas resliga dubbelhonnör
vid livets fotända;
ädellövskogsskrapande insekter, blänkande
ur levandets hopkok,
trollerimetern utlupen i skogsbäckens droppstensålder,
svartkaffets blixtlås ljudligt uppraspat
från adamsäpple till navel,
universum nyvaket uppstiget
i inälvornas uppflog;
silvervingar och Zodiakens tecken
förbländelser på minnets svarta siden;
härskarorna sjunkande mumlande
bortom dragskåpsdriftigheter och brunnsbedrifter;
maskinsånger och lysmaskar ut i ett ÄNTLIGEN
som vaggar och stöter i hav och månsken

Trött och bubblig trängs kroppen,
ögonen motljuslyckliga,
mörkret rinnande i tjärdoft och sjösättningar,
bubbligt och tröttkört längs kroppen,
madrigalna sagesmän svepta
i fallande notskrifter;
Kung Carl Gustaf med spöt,
djupt i sjöstövlar i Mölnas vigvatten;
tronföljdernas klingande gamelan 1700-talsförsvenskad
på Mölna brygga;
kastruller, lock och slevar