Åt höger mot husen
tjurar det blåa.
Till vänster skimrar rosa
blygt bakom granskotten småa.
Sötvattenytan bär
hela sagans tunga vikt
med solpastellen, näckrosen
och allt som blir min utsikt.
Solen inför kvällen är
skygg och söt att hon rodnar.
Själv sitter jag
med koppad tjär
och vill härmed vara vålnad.