Så stod hon där vid fönstret

ensam var hennes styrka

som stenarna hon plockat

vid havets krusiga vågor

Trött på att försöka förstå

andras tänkande om

sina sorger och besvär som

alltid viktigast

Honungsbina stannade

ville bli insläppta genom det

öppna fönstrets glipa hon talade med

dem alla det var hennes hem