Genom luften som dallrar av hetta
ser jag konturen av din gestalt.
Du står där tyst och stilla.
Väntar.
Ser på hur jag kämpar med allt.

Du ser mina steg bli allt tyngre 
i denna brännheta sand.
Genom glas och fingrar de rinner,
små minneskorn som
omger din oas och utgör din strand.

Ditt skepp ligger stilla på vattnet.
Du är De Förbrukade Ögonblickens kapten.
Ditt rike ger vila i skuggan.
Men jag är inte redo
att gå ombord och följa dig än.