att jag har gått här förut
det är en känsla
som nu plötsligt förföljer mig 
jag har aldrig varit här
men ändå
har jag gått just här tidigare
känslan av deja vu
är uppenbar och påtaglig

jag känner samtidigt
hur en hand nuddar vid min
en varm kärleksfull hand
och jag ser hoppfullt upp
mot den stjärnklara natthimlen
där mitt i staden utan namn

min så efterhängsna ångest
rullar fram likt vågor
av konvulsioner inom mig
och hoppets varma hand
som nyss nuddat mig
är åter försvunnen

så där i min egen
så välregisserade maskerad
hittade jag trots allt alltid något
något som jag kunde leva upp till
för mitt verkliga jag
dolde jag desperat för min omgivning

ja min mycket privata maskerad
den bara fortsatte
den blev till ett måste
för att fortsatt kunna verifiera
mitt eget så överdrivna ego

för jag hade stapplat runt
där mitt i livet
på denna konstlade scen
jag kallat min
med all min ångest
där mitt i dansen
den dans
jag så länge dansat

...bedövad av morfin

Copyright © AndLou