En riktigt vuxen tilltalar barn med konstlad röst,
och med bestämd ton som är både uppfodrande och befallande.
Men alltså mest av allt konstlad och avståndstagande.
Hen är så pass bortom och ovanifrån att barnen kan fortsätta vara barn.
Småmänniskorna kan nu smita vidare, undfly bliva stura ett tag till.
Och den riktiga vuxna kan fortsätta med sitt, och i det undvika att falla tillbaka ner
i barndomens spjälsäng.