Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

motorvägar mellan parallella universum

Bakom fjäderlätt sten ligger
tungt löv.
På den salta snön
halkar jag
och bryter inre organ.

I läderfodralet
finns svarta hål.
I dem stoppar jag
mina känslor.
De förintas
genom motorvägar
till parallella universum.

Blöta fläckar
syns på månen.
Tankar bygger
omöjligheter i det oändliga.
Fiskar på venus,
kontakter mellan lika poler.

Inuti pluto
finns en hemlighet.
En okänd substans
som förintar ditt inre.
En drog som
gör blödade organ
till sten och grus.

Rädda mig,
åk till pluto.
Låt mig bli fri
från mig själv.








Fri vers av verkligen
Läst 415 gånger
Publicerad 2006-08-13 23:09



Bookmark and Share


    Flisa
Denna dikten gillar jag... Det känns som om det finns en okännd mening bakom den.
2006-08-22

  Paraply
Ååh, alltså, jag vet inte vad jag ska säga, men nu har jag läst den igen och igen, och den är fortfarande... mm! så himla bra! Tack vare dom små förklaringarna så förstod jag lite mer, men den gömmer en massa, och jag tror att det är därför som jag inte kan sluta läsa den.. Det känns som om den kommer direkt fån hjärtat, exakta tankar, och känslan är det inte något fel på heller, verkligen bra.
Sluta inte skriva :)
/p.
2006-08-14
  > Nästa text
< Föregående

verkligen
verkligen