Stannar upp i steget. Som det ser ut i en tecknad film. Faller jag nu.

Vila i timmen där stjärnor gör bågar över sanden och färgar havet grönt. Konturerna i ditt ansikte suddas ut och skärpan ligger långt bort i horisonten. Jag vill vara bortom sorgen. Bortom längtan. Bortom skuggorna.

Om jag blundar hårt ser jag prickar som ett fluff. Ränder och harlekinrutor. En narr dyker upp i synfältet och jag kan inte avgöra om det är dig eller mig den ska föreställa.

Faller jag nu. Mitt i steget.