Hon pratar vitt och brett
om varje oförrätt
att älta och att smälta
fast det aldrig tar slut
och det aldrig kommer
den naturliga
vägen ut.

Något att livnära sig på
något som alla måste förstå
att hon drabbats så hårt
att livet för just henne
är så svårt
att hon aldrig någonsin
kan friden nå.

Hon ser ingen annan
när hon ständigt måste
ta sig för pannan
hon missar att lyfta sin blick
för av egna olyckor
ger adrenalinet
henne en kick.