Om någon nånsin får veta
Vem jag faktiskt är
Skulle jag sitta här helt ensam
Med vackra, vita vingar
Som inte längre bär

Jag har brustit i så mycket
Tappat mark till ideal
En hycklare i mörkret
Som lider utav ångest
Och direkta samvetskval

Det är ju inte så
Att det inte svider alls
För i mörkrets kalla tystnad
Skriker jag
Med tilltäppt hals

Jag hatar vad jag gör här
Men älskar det ändå litegrann
Mest för att jag får vara
Någon annan
Inte sant

För jag letade i mörker
Efter allt som krossats har
Ja, varenda liten del
Rycktes bort från verkligheten
Och all tiden som det stal

Jag tror jag visste svaret
Men ändå gjorde jag helt fel
Tappa nåt på vägen
Glömde också bort
Att även jag
Behöver vara hel

Ni har hamnat i skymundan
Ni som är det finaste jag har
Fastän jag verkligen ansträngt
Mig i sökandet på svar

Så allt som du kan se i mig
Blandat med otillräcklighet
Mitt i allt det dystra
Som ingen faktiskt vet