Det var en gång en skön oas
där ofta nöjd jag satt
med blick som genom fönsterglas
beskådade nejden så glatt
Jag vandrade på stigar fram
och aldrig att det kom på skam
mitt mål att finna en skugga sval
i ett blommande grönt Ulriksdal

Dess kaffe värmde mig så gott
att ingen annanstans
en bättre dryck jag sedan fått
Den lockade sinnet till dans
och sedan sprang jag salig ut
med dröm om plask och vattensprut
fann vägen åter till strandens vass
i en sommar av yppersta klass

Som livet självt tar slut i moll
försvann min sommarsol
till sist, måhända liten roll
den spelade oss till i fjol
men stor nog att en längtan ge
till det nu tömda slottskafé
som gjorde varat en smula rikt
i ett Sverige alltmer ojämlikt.



18/5 2023