en lustig grej, att skriva en dikt om en kräfta
men du kokades till döds
inte jag
men kanske jag kokar mig själv till slut
en sorglig grej, banne mej
en morgon, när jag vaknade som barn
den där morgonen när jag vaknade
slutade jag att tänka
och hade vuxit upp
la mig igen
och gick upp
kanske jag hittar spåret igen
slängde jag allt bakom mig
och fortsätter därefter
och började jaga mig varje dag
en lustig grej med piller till frukost
men det behövs väl
det hjälper
kanske jag äter upp min demon
det vore mycket lyckligt
tänk vad vi pratade och flammade
tänk om vi brann upp
och försvann
försvunnen är förintad för alltid
försäkrar jag förtvivlat
gengångarna jag ser är suddiga
skuggor och susningar
fulingar
skriker jag så skriker dom
förbannade andar
vilken grej, att dricka tills man däckar
jag är inte ens full än
eller?
vad är tankar utan minnen
och minnen utan sinnen
vilken välsignelse att sova tills man vaknar
att andas utan livsande
från vettet
vandra bort från allt och alla
från livet från skiten
gud, så arg och stingslig jag är, eller hur?
smyger mig bara runt
och blänger
hur länge ska det vara?
det här humöret som förför en