en lustig grej, att skriva en dikt om en kräfta

men du kokades till döds

inte jag

men kanske jag kokar mig själv till slut

en sorglig grej, banne mej



en morgon, när jag vaknade som barn
den där morgonen när jag vaknade

slutade jag att tänka
och hade vuxit upp

la mig igen
och gick upp

kanske jag hittar spåret igen
slängde jag allt bakom mig

och fortsätter därefter
och började jaga mig varje dag



en lustig grej med piller till frukost

men det behövs väl

det hjälper

kanske jag äter upp min demon

det vore mycket lyckligt



tänk vad vi pratade och flammade

tänk om vi brann upp

och försvann

försvunnen är förintad för alltid

försäkrar jag förtvivlat



gengångarna jag ser är suddiga

skuggor och susningar

fulingar

skriker jag så skriker dom

förbannade andar



vilken grej, att dricka tills man däckar

jag är inte ens full än

eller?

vad är tankar utan minnen

och minnen utan sinnen



vilken välsignelse att sova tills man vaknar

att andas utan livsande

från vettet

vandra bort från allt och alla

från livet från skiten



gud, så arg och stingslig jag är, eller hur?

smyger mig bara runt

och blänger

hur länge ska det vara?

det här humöret som förför en