tillvarons vindar kom i kapp
andningens osynliga motor lgår var vart hemligt hörn
av mitt väsen bara längtan
vägen hit svår att skönja
skogsbrynet som en vägg
knappt hörbart sus överallt
visst vädras unkna vintern ut ur
lyor skrymslen gömslen
övergivna vinteriden
vallar jag min hjord av ord
allt från viskningar tlll skrik
en skock symboler som eftersöker mål o mening
under oväntat oväder
spolas alla ord och fraser
iväg till ditt dikes diktvärld
porlar sjuder kokar av liv mitt i evighetskällan
vi kallar vår