På Söderåsens sköna nejd

har våren lagt ett tak av jade

för vintern trött har föga kraft

men vaggan vit sin tid har haft

Den knoppar fött och våren lagt

att växa stor i sol och sagt:

"Din tid är nu och ingen kan

dig stoppa, brinn!" Och våren brann

Så snart är sommargrönskan här

så vild och otämjbar den är

Naturen är oss kär och huld

Snart hösten lägger golv av guld