Vi tycks vara så fast i saker
vi lärt oss
vi inte får göra, tänka och känna
att livet blir ett regelverk,
vi själva till svetsloppor
i de balkar av järn
vår uppfattning bygger.

Är vi emot vår barndom
tycks vi ock vara emot skapelsen
är vi emot vår moder
får vi svårt med våra barn
är vi alltid på kant med vår fader
når vi sällan resultat
är vi emot våra barn
kör vi rubbet i repris.

Jag fick mitt näshår
för att hålla dammet borta från lungorna
jag fick min smått otroliga produktion av öronvax
för att smörja hörselgångarna och min hörsel
jag fick min säd för att plantera i min kvinna
som jag fick för att inte vandra ensam.

Vi fick lidandet, smärtan och värken
för att lära oss vara aktsamma
och undvika tidigare generationers misstag
men vi fick ock modet att verka och skapa
och gå emot det vi uppfattar som fel
därav vår ständiga kamp mot ont, för gott.

Tag bort stålröret i ryggen -
din tillrättalagda barndom -
böj dig så människa
och böj mig min älskade
så gör jag av dig ett brev
jag slickar igen
frankerar med min varma sats
och skickar dig till himlen.

Vår uppgift är en och den enda
att älska.
Du som är emot oss
är vår andra motivation.
Den första är vår sexualitet
vår naknaste sanning
vi lär oss skita ner.

Samtalet
som böljar fram och tillbaka
är det samlag som håller oss vakna.
När vi tystnar
går vi in i drömmen.
Den behöver inte vara vacker.
Jag vill knulla med dina tankar
tills inget mer
finns att knulla.

Tag bort stålröret från ryggen
och böj dig människa !

Gör verklighet idag
av din ständigt återkommande dröm
om frihet !

Den är vacker.