Den behöver förlösas men det gör för ont,
jag är för svag och jag orkar inte.
Den växer sig för stor och tränger sig ut ur mig
men jag kan inte göra något motstånd.
Jag klarar inte av att bli av med den,
när den grott inuti mig, klarar inte av tomheten.
Jag vill hellre vara fast på marken i den, fot i boja, i min självvalda fångenskap.
Vara kvar där jag alltid varit, där jag gjort mig till ro.